Hallands nation eller hela landet?

Tidigare idag publicerades en artikel skriven av mig på brännpunkt på SvD.se. Artikeln berör händelserna i Lund och Malmö den senaste tiden. Här på bloggen läggs en längre version av artikeln upp. Den ursprungliga artikeln går att hitta här men vill ni ha en mer nyanserad och utförlig bild presenterad, fortsätt läs här:

På Hallands nation i Lund genomfördes ett numer mycket omtalat framträdande där ett antal studenter klädde ut sig till afrikanska slavar, och genomförde en fejkad slavauktion. Ett ”roligt spex” säger några, ett klart uttryck för rasism säger jag. Troligtvis var inte studenternas syfte att kränka de som närvarade när de genomförde handlingen men likafullt är händelsen mer än bara ett skämt oavsett om det som kuratorn på Hallands nation Elinor Laveson hävdar: att inga rasistiska tankar legat bakom handlingen eller inte. Alla handlingar tar inte sin utgångspunkt i medvetna tankar, men likafullt kan de spegla värderingar eller samhällsstrukturer.

Yttrandefrihet och ett öppet samhälle är mycket viktiga värden i en demokrati. I Sverige har det dock beslutats att detta inte är värden som i alla lägen går före rätten att inte bli diskriminerad. Händelserna på Hallands nation likväl som efterspelet där personen som anmälde händelsen, Jallow Momodou trakasserats och bl.a. kallats ”negerslav”, är inte bara avskyvärda uttryck för rasism och tveklös diskriminering, det är också situationer då yttrandefriheten måste ge vika för andra högre värden, rätten att inte bli diskriminerad. En rätt som grundar sig i antagandet om alla människors lika värde.

Det är intressant, för att inte säga avslöjande, att det tydligt rasistiska i händelsen verkar undgå många i Sverige idag. Elinor Lavesson, hävdar att det inte legat några rasistiska tankar bakom spexet och konstnären Dan Park har tryckt upp och spridit en rasistisk bild på Jallow Momodou, på dennes arbetsplats, Malmö Högskola. Både Lavesson och Park menar att det rör sig om ett skämt, ett spex där studenter klätt ut sig för att vara roliga och att intet mer ska läsas in.

Hur hade det varit om studenterna klätt ut sig till nazister och judar som gasats ihjäl, hade någon skyndat till personernas försvar och sagt att det var ett skämt? Inte nog med att denna totala brist på insikt om historiska maktförhållanden är slående, det visar hur det svenska samhället fungerar idag. Är det en tillfällighet att det i dagens Sverige görs uttalanden som försöker förminska händelsen i Lund eller nu senast i Malmö? Stämmer bilden av Sverige som öppenheten och förståelsens högborg?

Svaret är ett rungande NEJ! Förståelsen för rasism och strukturella maktförhållanden är pinsamt låg i dagens svenska samhälle. Det finns en mängd exempel på detta och det som hänt i Lund och Malmö är på samma sätt som Sverigedemokraterna ett symptom för ett samhälle som i grunden är uppbyggt av normativa rasistiska strukturer som begränsar, men som väldigt få ens vågar erkänna.

Det är dags att visa civilkurage, att som Jallow Momodou säga ifrån. Eller som artisten Petter gå ut med en bojkott av Hallands nation. Det är dags för hela Sverige att ta debatten, att stå upp mot rasismen, för alla människors lika värde.

Vi har alla ett ansvar men i särskilt hög grad svenska politiker, och det är positivt att demokratiministern, i och för sig efter påtryckningar från ENAR, fördömt händelsen. Symboliska handlingar av detta slag är viktiga men för att förändra det svenska samhället till det bättre krävs mer än symboliska handlingar och ställningstaganden. Det krävs målmedvetna politiska satsningar på kommunal likväl som nationell nivå.

Anton Landehag

Ordförande Ungdom Mot Rasism

Sannfinländare och europeisk nationalism

Igår var det val i Finland, Sveriges östra grannland. Som många av er säkert redan konstaterat var valet en stor framgång för partiet Sannfinländarna  vilka driver en EU-kritisk populistisk politik som tydligt drivit frågan om att avskaffa svenskundervisning i de finska skolorna. Sannfinländarnas framgångar har uppmärksammats och gratulerats av SD:s Jimmie Åkesson vilket uppmärksammats på twitter. "Jimmie Åkesson gratulerar världens enda svenskfientliga parti" lyder den fyndiga formuleringen. Värt att uppmärksamma är också SD:s pressmeddelande där Åkesson menar att ” Det är mycket glädjande att kritiken mot massinvandring och europeisk överstatlighet fått ett så brett stöd i Finland”. 

Sannfinländarna har vissa likheter med Sverigedemokraterna som exempelvis en sänkning av biståndet och reducerad flyktingmottagning från de 750 som kvoten ligger på idag.  Det finns dock tydliga skillnader mellan partiernas bakgrunder vilka Expos Alex Bengtsson förtjänstfullt lyfter fram .

Det är helt uppenbart att högerextrema, populistiska och intoleranta politiska partier har stora valframgångar i Europa de senaste åren. Sverige, Norge, Finland, Danmark, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Ungern ja listan kan göras nästan hur lång som helst. Intressant är att denna utveckling verkar vara begränsad till Europa. Jasenko Selimovic, statssekreterare för den svenska integrationsministern Erik Ullenhag om detta i GP. Selimovic ger i artikeln uttryck för att tillväxt är vägen ur denna spiral men nämner också vagt att de nationella identiteterna måste bli mer inkluderande.

Detta är väldigt intressant. Europeisk nationell identitet grundar sig historiskt likväl som idag i betydligt högre utsträckning på etnicitet och kultur än vad exempelvis en amerikansk eller kanadensisk identitet gör. Att lista ut att denna skillnad tar sin utgångspunkt i existensen av europeiska nationalstater och frånvarande av nordamerikanska dito är ingen svår konst. Frågan är snarare hur en öppnare och mer inkluderande nationell identitet, baserad på allas lika värde och rättigheter i realiteten skapas.

Nu är det kanske dags att sluta bli förvånad över europeiska valresultat. Det är dock väldigt svårt att inte förvånas över Åkessons uttalande om det finska motståndet till ”massinvandringen” för inte sjutton kan 750 flyktingar per år anses vara massinvandring? Tror inte det. Problemet ligger någon annanstans. Lösningen stavas antirasism!

Första inlägget

På den här bloggen kommer jag, Anton Landehag, skriva om antirasism i allmänhet och organisationen Ungdom Mot Rasism i synnerhet. Det är nu snart tre veckor sedan jag valdes till ny ordförande för Ungdom Mot Rasism då organisationen hade sin 15:e ordinarie kongress. Denna hölls som vanligt på hemlig ort, nu kan det dock avslöjas att vi symboliskt nog befann oss i Landskrona.

Kongressen innehöll en mängd viktiga beslut, bl.a. antog Ungdom Mot Rasism idédokumentet ”Alla Olika Alla Lika – En antirasistisk Vision & Värdegrund” efter en flerårig process. Dokumentet har på många sätt potentialen att bli ett verktyg som stärker den antirasistiska rörelsen. Kongressen valde även en ny styrelse som här kan beskådas. På kongressens sista dag lanserades också kampanjen Hela Sverige Tar Debatten.

Med kampanjen Hela Sverige Tar Debatten vill vi kraftsamla mot en allt mer utbredd vardagsrasism som samhället i stort inte verkar kunna eller vilja hantera. Det är en kampanj som sätter kampen mot rasism på dagordningen, både politiskt och i människors vardag.

Helgen i Landskrona var på många sätt också känslosam. Detta inte minst för att min företrädare Ola Karlman avtackades efter tre år som ordförande för Ungdom Mot Rasism. Dessa tre år har betytt otroligt mycket för organisationen som ökat sitt medlemsantal med över 30 %, drivit större projekt än någonsin tidigare, fått ett stort mediegenomslag och därigenom blivit en starkare aktör inom samhällsdebatten. Olas del i denna utveckling går inte att ifrågasätta och Ungdom Mot Rasism ska vara tacksamma för den tid och det brinnande engagemang Ola ägnat organisationen.

Tiden som ny ordförande för Ungdom Mot Rasism fick något av en rivstart med debatter i Svenska dagbladet och TV4. Nu har även det övriga arbetet rullat igång och jag ser fram emot ett verksamhetsår fyllt av utmaningar. Ett år som för mig personligen kommer domineras av mitt engagemang mot rasism, för ett samhälle präglat av Ungdom Mot Rasisms devis – Alla Olika Alla Lika!

 Anton Landehag, nyvald ordförande för Ungdom Mot Rasism